twistedandderanged

”Demon” Kallade de honom. Men han var min alldeles egna ängel. Inget jag sa högt dock, varken till honom eller någon annan. Fast mina ögon, min blick sa nog mycket. Därför han alltid log sådär självsäkert så fort jag fångade hans blick. Han ägde mig. Hela mig, utan att veta det. För min relation till honom stod för det mesta bara av observationer. Det var allt jag behövde. Se honom gå och röra sig på det där mjuka eleganta sättet, det var som om han flöt framåt hela tiden. Hans fötter gav en illusion av att aldrig nudda marken och jag är säker på att han hade en egen privat vind som lät honom flyga fram på det sättet. En gud, med mörka djupa och smala ögon, rovdjurs ögon. Jag var hans offer. Eller hade lätt kunnat bli om han bara bad om det, eller bara gav en minsta lilla antydan om att han ville ha mig. Jag skulle ha slängt mig över stup, begått mord, ätit rakblad om han bara bad mig. Jag var besatt, fortfarande inte helt säker på varför. Inte ens idag. Men jag skulle ha honom.